Vi avslutar alltid våra seglingar med att samlas för en pratstund. Ofta kommer vi då in på orsakerna till att en båt gick snabbare än de andra. Trimning är med andra ord något vi ofta diskuterar och har synpunkter på. Många har undrat hur man skall göra för att få bättre fart på sin båt. För att ge några svar på dessa frågor har jag sökt lite på nätet och funnit följande.

De allmänna synpunkterna på segeltrimning är hämtade från Granboken som jag fann på adress  http://www.gransegel.se/bok/contents.htm.

Våra båtar har inte riktigt samma egenskaper som nya båtar. Jag har därför hämtat en del råd från Folkbåtsförbundens hemsida www.kolumbus.fi/sksarl/fcesf/linkar.htm

Jag har förkortat texterna något och också tagit bort allt som inte rör våra båtar t. ex. synpunkter på häckstag eller fiolstag.

Vill du få en fylligare beskrivning kan du gå till de ovan nämnda hemsidorna.

Har du några frågor eller synpunkter så sänd dom till mig på adress rolf_paulin@hotmal.com eller till sidan för diskussion och frågor.

Rolf Paulin

Ur Granboken.
Effektivare vindförvaltning
Segeltrim handlar om att anpassa teorierna till praktiskt seglande. Man måste veta varför man gör en ändring, annars blir segeltrimningen lätt en gissningslek som lyckas den ena gången och misslyckas nästa. Det gäller att hela tiden skapa maximalt framåtdriv och minimera de krängande krafterna. Ett anpassat kraftuttag uppstår när man ställt in seglets profil, och profilens vinkel mot vinden, på ett efter de rådande förhållandena perfekt sätt. Kom ihåg att ju mer vinden tvingas att ändra riktning, desto mer kraft ger den. Får vinden passera med för liten vinkeländring räcker kraften inte till, båten kränger visserligen inte så mycket, men den känns samtidigt trög och tråkig. Tvingas vinden istället till för stor riktningsändring, blir också kraftuttaget för stort. Båten kränger, blir lovgirig och tung på rodret, och därmed långsam och obekväm att segla. Med rätt trimmade segel uppnår man harmoni och balans, båten blir en fröjd att segla och man kan börja räkna in båtarna man seglar förbi.
Segelform
Seglen på olika båttyper trimmas på samma sätt, om man med samma sätt menar att formen ska ändras åt samma håll under samma förhållanden. Problemet är att bukdjup och segelform är något diffusa begrepp. Vad som menas med djupt och plant skiljer sig mycket åt mellan olika båttyper, det som är djupt för en modern lättdeplacementbåt är plant för t ex en Folkbåt. Om seglen trimmas efter anvisningarna och är rätt sydda till båttypen, stämmer också bukdjupet för de förhållanden som råder.
Begrepp som stängda segel, och runda och vassa framkanter är däremot lättare att definiera. Stängt är seglet när de aktre delarna pekar åt lovart. Seglet kan vara stängt utmed hela sitt akterlik, men det kan också vara bara en del av seglet som stänger. Ett sätt att kontrollera detta, och förvisso formen över huvud taget, är att titta utmed seglet från en plats under bommen eller om det är en genua, liggande på rygg på fördäck.
Vill man vänja sig vid att ”läsa av” segel är det bra träning att ligga ner på däck när seglet är skotat för dikt bidevind och titta upp i seglet.
Ett enklare och snabbare sätt är att titta på telltalesen – sugs akterliks telltales in i lä bakom seglet är det stängt, står de rakt ut är det öppet.
Akterliket på en genua är däremot inte stängt för att sista decimetern av akterliket viker upp åt lovart. Uppvikningen, som brukar kallas hook, är inom rimliga gränser ett rent kosmetiskt problem. Oftast beror det helt enkelt på att akterliksfållen töjer sig mindre än segelduken, något som aldrig går att undvika helt om seglen ska hålla mer än en halv säsong.
En vass framkant har seglen om telltalesen i förliket är oroliga och har en tendens att fladdra både i lovart och lä, trots koncentrerad styrning. Tillåter de å andra sidan en mer vinglig framfart, så att det går att falla av och hämta fart utan att de fladdrar i lä, är framkanten rund.
Kontrollera trimmet
Det är viktigt att kunna kontrollera att de trimjusteringar man gör verkligen skapar det man vill åstadkomma. De viktigaste instrumenten för detta är telltales och logg.
Telltales
Telltales är världens billigaste instrument. En enkel ulltråd eller liknande, placerad i seglet där man vill veta hur luften beter sig. När luften har en laminär strömning är telltalesen ganska stilla och ligger horisontellt i seglet. Är luftströmmen turbulent börjar telltalesen fladdra.
Telltales i förseglen används framförallt som styrhjälp på kryssen, men även av genua-trimmaren för att kontrollera skotningen, framförallt på öppnare bogar.
VMG
För att få maximal fart ska man i lätt vind styra så att lovart telltales precis är på väg att lyfta.
Man måste dock alltid göra en avvägning mellan fart och höjd. Det är den fart med vilken man närmar sig målet, det vill säga VMG, som är det viktiga, inte bara vilken fart båten gör genom vattnet, eller hur högt mot vinden man styr. Att i lätt vind försöka eftersträva höjd ger så mycket lägre fart att VMG minskar. I mellanvind brukar det däremot ge bäst resultat att styra lite högre, ett lovartsteller-lyft på ca 45° brukar vara lagom.
Lutning och rodertryck
När vinden ökar ytterligare ska man akta sig för att lägga för mycket vikt vid telltalesen, låt istället logg, lutning och rodertryck bestämma höjden. Seglar man med laminära telltales blir de sidoriktade krafterna för stora, båten kränger för mycket, blir lovgirig och man tvingas bromsa med rodret. Man ska alltid styra så att båten går lätt på bidevind, utan stort rodertryck.
Stallning
Lä telltales får aldrig fladdra. Styrs båten så lågt är hela förseglet på väg att stalla, vilket medför att de framåtriktade krafterna försvinner och endast de krängande blir kvar. Man seglar då varken högt eller fort, även om en ökad krängning ibland kan ge den känslan.
Telltales i storsegel
Telltales i storseglet styr man inte efter. De är till för att segeltrimmaren enkelt ska kunna kontrollera seglets bukighet och twist. I lätt- och hårdvind ska den övre akterliks-telltalesen stå rakt ut. Sugs den in i lä bakom seglet är twisten för liten. När maximal höjdtagning prioriteras högre än fart, ska man, i mellanvind, låta topptellern försvinna på läsidan halva tiden, men aldrig mer.
De nedre telltalesen visar om seglets bukighet är rätt. Är toppen rätt trimmad, och någon av de nedre telltalesen ändå sugs in på läsidan, är seglet för bukigt i den sektionen.
Trimma i rätt ordning
Förseglets framkant är det som först möter vinden. Att göra ett gott första intryck är alltid viktigt, även för seglen. Allt segeltrim ska därför börja med förseglets framkant och fortsätta bakåt. Seglen ska också trimmas uppifrån och ner, eftersom hela trimmet annars ändras när rätt twist ska hittas.
För vinden som träffar segelplanet är focken och storen en enhet som börjar i förseglets framkant och slutar i storens akterlik. Dessa båda ändar av segelplanet är också de som ska ägnas mest uppmärksamhet. På vägen får man inte missa att kontrollera spaltens jämnhet. Lättast görs detta från en plats i båtens aktre nedre hörn. Stå bara inte kvar i lä för länge.

____________________________________________________________

Christer Perssons trimtips (Folkbåt)
Christer Persson vann SM i Nordisk Folkbåt både 1997 och 1998.

Grundtrim Folkbåt, 4 – 6 m/s
Riggspänning
Sidovanten spännes så hårt att det vid ca 4 m/s börjar uppstå sagg i lä vant. I vind under 4 m/s lossas förstaget 1-2 varv från grundtrim. I vind över 8-10 m/s tages 1-2 varv i förstaget från grundtrim.
Segeltrim.

Storseglet hissas alltid till märket i masttoppen. Bomuthalet på storen varierar beroende på vågorna: vid mycket sjö ca 5-9 cm från mätmärket, vid smult vatten nästan ut till märket. Akterlikets översta tell-tale skall stå rakt ut längs med seglets förlängning. Storen skotas ca 10 cm från centrum mot lä och så hårt att översta tell-talesen står rätt.
Focken hissas inte hårdare än att vågräta rynkor precis sträcks ur. Vi kan endast justera vår skotpunkt på focken tvärledes, resten sköter vi genom att justera focken längs förstaget. Focken skotas så hårt att man nästan anar inslag i storen.
Segla alltid med fyllda segel. Om man pinar höjd tappar man fort farten.
Lycka till!
___________________________________________________________________________

Artikel införd i Folkbåtsnytt nr 1, 1978
Paul Elvström: Så här trimmar du din folkbåt

Denna vägledning är tänkt som ett kort koncentrat av mina erfarenheter från många års seglingar i en rad nationella och internationella mästerskap. Instruktionen är uppdelad i tre huvudavsnitt: lättvindssegling, mellanvindssegling och hårdvindssegling.
Lättvindssegling, 0 – 4 m/s
Mastens lutning.

När man skall bestämma sin masts lutning är balansen i rodret den avgörande faktorn. Min erfarenhet är att masten skall stå lodrätt när båten inte har någon besättning ombord. När båten sedan seglas på kryss kommer besättningens vikt att få masten att luta en aning akteröver. På länsen, då det är bra att masten lutar föröver, kan man placera en man på fördäcket.
Skotning av storsegel och fock.

Jag rekommenderar att focken under alla vindförhållanden hålls helt ner mot däck. Skotningen av focken skall flyttas så långt in som möjligt. I längdriktningen skotas focken så man får fin balans i akterliket, dvs så att den inte stänger eller blir lös och orolig. Storseglet skotas ca 10 – 15 cm från centrumlinje beroende på de förhållanden som råder under seglingen.
Trimning av seglen.

Cunningham i storsegel och fock skall inte röras i riktigt lätt vind. Efter hand som vinden ökar börjar masten böja och små rynkor uppstår längs förliket. Dessa avlägsnas genom en lätt dragning i cunningham. Storseglet skotas så att de tre översta lattorna står parallellt med bommen. Det är viktigt att den översta lattan är så mjuk att seglet också här behåller sin naturliga form. På bommen ställs seglen ca 3 – 4 cm från mätmärket.
Mellanvindssegling, 4 – 8 m/s
Mastens läge och lutning.

Samma sättning som vid lättvindssegling.
Mastens böjning. Masten skall ha en jämn böjning och seglets buk skall ligga ungefär vid en tredjedel.
Skotning av storsegel och fock.

Storseglet skotas upptill 25 cm från centrumlinjen och lite hårdare. Seglet får dock inte skotas hårdare än att de tre översta lattorna är parallella med bommen. Focken skotas eventuellt längre ut i sidan men under inga förhållanden längre än att inslag i storseglet precis försvinner.
Trimning av seglen.

Storseglet justeras med cunningham tills rynkorna i förliket försvinner. Bomliket halas så att det står någon centimeter från mätmärket. Det kan vara en fördel, då vinden blåser upp mot 8 m/s att använda en styvare latta i toppen för att få bättre släpp.

Hårdvindssegling, 8 – 12 m/s
Mastens läge och lutning.

Samma som vid lätt- och mellanvindssegling.

Mastens böjning.

Maxbuken i seglet skall ligga vid en tredjedel eller framför. Man kan ta hem ca 30 cm i storskotet. Om inte masten böjer jämnt kan det bero på att den trycker mot fördäcket
Skotning av storsegel och fock.

När vindstyrkan når över 8 m/s skall storseglet skotas med travaren mer mot lä så att den vid de allra högsta vindstyrkorna står ca 20 cm från sittbrunnskanten.
Focken skotas så att man erhåller minsta möjliga inslag i storseglet.
Trimning av seglen.

Gradvis, med ökande vindstyrka, tas hem i cunningham upp till 20 cm, dock aldrig mer än att de tre översta lattorna är parallella med bommen. Cunningham i focken halas helt hem.

___________________________________________________________________

Nu är det bara att pröva vad som ger fart på din båt.

Rolf Paulin